Zorns folkmusik

Recension Lira

Anders Zorn (1860-1920) är självfallet mest känd som bildkonstnär, som akvarellist och oljemålare. Den som en gång har sett hans stora bild Midsommardans glömmer den aldrig, detsamma är det med bilderna av de nakna kvinnorna i vattenbrynet. Det är de små segmenten, som växer sig stora, ljusets strålar, ett vågskvalp eller ett förgängligt ögonblick i flykten.

Anders Zorn var även en flitig dansare och en sann musikvän, han tyckte om allt från vallmusik och folkmusik till dans, dräkter, byggnader och traditioner. Allmänt sett var han en hembygdsvurmare.

Detta album handlar om Anders Zorns relationer till musiken, varje låt har en egen berättelse och knyter an till en viss händelse eller ett visst tillfälle. Det är gammal folkmusik - polskor, valser och marscher, musik kopplad till personliga minnen. Anders Zorn kunde inte bara lyssna på musik, han kunde även traktera instrument som lergök, gitarr och dragspel.

Jeanett och Peter Rousu har nu tagit sig an en stor musikskatt, lyssnat in, tolkat och kommit med egna musikaliska påståenden. De är lyhörda, har skapat en musik med egen kraft och energi. Särskilt upplevs tyngden och uttrycksfullheten i polskorna, och så vackert ljuder Brudlåten från Mora efter just Anders Zorn.

Detta att föra traditioner vidare, att väcka slumrande musikskatter och att anpassa allt till tiden, är ett arbete för sanna kulturbärare; för att förstå det som händer omkring oss, måste vi känna till både rot, ursprung och sammanhang. Vi blir på albumet varsamt medförda för att få förklaringar och förstå sammanhang.

Zorns folkmusik

Recension Sydsvenskan

Anders Zorns favoritlåtar skiner
Betyg: 4
FOLK. Zorns folkmusik.

Konstnären Anders Zorns folkmusikintresse var urstarkt och hans betydelse för att sätta ljuset på musiken runt förra sekelskiftet var väldig, oavsett den kritik han också fått. Zorn sägs själv ständigt ha visslat och sjungit på folkmelodier och här kommer de i nytappning; vallåtar, polskor, folkliga koraler, marscher och brudlåtar.

Jeanett och Peter Rousu från Vikarbyn i Dalarna är drivna multiintrumentalister med tassarna på bland annat fiol, tramporgel, kohorn, elbas, gitarr och spilåpipa. För sången har man kallat in den utmärkta Malin Foxdal.

Albumet blir till ett tvärsnitt genom den traditionella svenska folkmusiken. Och det genomsyras av en genuin och djup kärlek till musiken och låtarna, en känsla som binder ihop och ramar in det hela, hur sedan låtarna och arrangemangen än växlar. I "Den signade dag" lurar Jeanett Rousu en nästan att sopransaxen är ett gammalt fäbodinstrument. Hon kan för övrigt Zorns folkmusikengagemang så väl att hon skrivit boken "Zorns folkmusik" om det.

/Alexander Agrell